lördag 6 december 2008

Varför har man hund egentligen?

Är så otroligt jobbigt att ha en hund man inte kan lita på. Att hela tiden vara på sin vakt för att se till att hon inte ska bli stirrig och arg. Som idag på träningen då hon varit jätteduktig i typ 45 min och trots att Gibson kommit fram till henne så morrade hon bara, men tog kontakt med mej och tyckte att det var inte så trevligt att bli arg. Men sen i slutet av träningen då vi skulle knäppa kort på Eliska och Gibson så kom han fram till henne igen och hon blev riktigt arg och höll fast både i örat och benet. Stackars Gibson fattade nog inte riktigt vad som hände utan fick en chock. Som tur var verkade det inte ha blivit några större märken mer än lite blod på örat, men ska höra med Helena senare idag om dom híttat något mer på honom. Är så otroligt arg på mej själv som inte var vaken och förutsåg att det där skulle hända då jag vet hur hon är, man slappnar som av emellanåt och det är då det händer, det som inte får hända. Efter att det hänt försökte vi kolla igenom honom och sen få honom att gå fram och hälsa på Eliska så att han inte skulle bli rädd. Känns så otroligt onödigt om han nu ska vara rädd och vaksam mot andra hundar bara för att jag inte var vaken och höll koll på min hund, trots att man hade henne i ett sträckt koppel så hinner mycket hända. Vet inte vad jag ska göra med henne längre, trodde verkligen att hon blivit mycket bättre men så gör hon nånting så att det känns som om man är tillbaka på ruta 1 eller kanske ruta 2 för nu gör hon inte utfall mot andra hundar.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hejsan!

Vi tränar gärna under julledigheten! Bra för Phoenix att få nya hundar som störning och alltid roligt med nya ögon som bevittnar träningen:)

Jag är borta på själva julafton men i övrigt är jag hemma. Vi kan väl höras när du kommit hem.

Jag och Ulla lär träna fågel om ni är sugna på att vara med på det. Brukar hålla till i Järved.

Anonym sa...

Vad ledsamt med bakslaget. :-| Men sådana kommer tyvärr alltid, hoppas du hittar glöden och orkar kämpa på. Det är det värt i slutändan... :-)

Mången kramar!