Varför har man hund egentligen?

Är så otroligt jobbigt att ha en hund man inte kan lita på. Att hela tiden vara på sin vakt för att se till att hon inte ska bli stirrig och arg. Som idag på träningen då hon varit jätteduktig i typ 45 min och trots att Gibson kommit fram till henne så morrade hon bara, men tog kontakt med mej och tyckte att det var inte så trevligt att bli arg. Men sen i slutet av träningen då vi skulle knäppa kort på Eliska och Gibson så kom han fram till henne igen och hon blev riktigt arg och höll fast både i örat och benet. Stackars Gibson fattade nog inte riktigt vad som hände utan fick en chock. Som tur var verkade det inte ha blivit några större märken mer än lite blod på örat, men ska höra med Helena senare idag om dom híttat något mer på honom. Är så otroligt arg på mej själv som inte var vaken och förutsåg att det där skulle hända då jag vet hur hon är, man slappnar som av emellanåt och det är då det händer, det som inte får hända. Efter att det hänt försökte vi kolla igenom honom och sen få honom att gå fram och hälsa på Eliska så att han inte skulle bli rädd. Känns så otroligt onödigt om han nu ska vara rädd och vaksam mot andra hundar bara för att jag inte var vaken och höll koll på min hund, trots att man hade henne i ett sträckt koppel så hinner mycket hända. Vet inte vad jag ska göra med henne längre, trodde verkligen att hon blivit mycket bättre men så gör hon nånting så att det känns som om man är tillbaka på ruta 1 eller kanske ruta 2 för nu gör hon inte utfall mot andra hundar.

Träning och jobb

Igår så tränade vi en snabbis efter skolan med Helena och Gibson, hade en hund som inte gjorde nånting som hon skulle, eller det enda hon verkade kunna var framförgående. Så vi tränade mest passivitet och satt på sidan.
Gibson däremot var hur duktig som helst. Helena körde inkallning i "tunnel" (vi var bara tre så det blev en liten tunnel) men han tittade knappt på oss andra utan sprang direkt till Helena. Man kan inte tro att han bara är 5 månader utan han känns mycket äldre.

Sen så åkte vi hem och tog det lugnt ett tag för att sedan åka in till Origo och jobba ett tag. Något som man verkligen hade kunnat skippa. Mycket stress var det och man var hyffsat trött då man kom hem. Hade halvt bestämt med Joakim att vi skulle hitta på nått sen på kvällen, men det kändes som att det skulle rinna ut i sanden. Hann mest bara hem innan han ringde och det blev sagt att jag skulle komma till honom och se på film. Man gjorde sitt bästa för att dölja matlukten och vakna till, trots att man var hyffsat död så hade vi trevligt. Lite smådrygt var det att cykla dom där 4,5 km hem vid 12 på natten, men det gick faktiskt bättre än förväntat.